Då och då får jag den fantastiska möjligheten att fotografera nya människor i mina olika sessioner. Jag har en liten trogen skara som ofta ställer upp på mina bilder och det är jag otroligt tacksam för och jag har stor respekt för deras mod och medverkan, men eftersom jag vill visa mångfald och olika ”normala” kroppar så är det alltid kul med nya personer med nya erfarenheter.
Linn kontaktade mig på Instagram för ett par månader sedan och som alltid när en ny person kontaktar mig angående att medverka i mina bilder, så började vi med att skriva till varandra lite då och då. Jag är nämligen övertygad om att det dels ger bättre bilder om vi lärt känna varandra lite först, samt att det efter lite olika diskussioner ganska snabbt framkommer om man tycker och tänker relativt lika om skönhet, utseende, kroppar och varför man medverkar på bild. Jag är ganska tydlig med vad jag vill ha med och varför, vilket man kan läsa mer om på sidan Om mig eller mina tankar kring naket. För nakenhet är inte bara lust och sex, även om det också är en fin koppling om den görs rätt, vilket är en helt annan diskussion, nej nakenhet är ett fullt naturligt tillstånd där vi är vi, utan påverkan av yttre material och märken.
DELA MED SIG
Ju mer jag vet om personen i fråga om kroppsuppfattning, hur man ser på sin kropp och kanske till och med rent allmänt kring måendet, både psykiskt som fysiskt ju intressantare blir personen att fotografera för mig i och med mina syften. Jag har såklart full förståelse för att man inte vill dela med sig av allt till mig och det är såklart helt OK men jag tror det blir lättare att känna tillit inför fotografering och jag tror att bildernas djup och intresse ökar. Känner jag tex att någon vill medverka ”bara för att synas” är det inte lika intressant för min del. Jag fotograferar ju även hellre någon som är trygg i sitt naturliga utseende än någon som sminkar sig hårt. Det handlar såklart lite om vilken session man vill vara med i för är det en ”portfolioplåtning” i studion eller ute är ju smink en del av looken, men i avklädda och mer konstnärliga sessioner föredrar jag en osminkad (eller minimalt sminkad) person.
LIVET FORMAR DIG
Efter att ha diskuterat kring sådana här ämnen och frågor så kändes det verkligen bra med Linn. Vi var på samma nivå och Linn kände sig bekväm i att berätta att hon föddes med enbart en hand, att en bipolär diagnos finns med i bilden och att kroppen fått stå ut med både graviditeter, viktminskning och hudretuchering. Där och då klickade det och jag förstod att det här är perfekt. För det är ju just det jag pratar om hela tiden. Vi har alla våra olika erfarenheter av livet, både svåra och enklare och alla sätter spår. Vi har alla komplex och vi är mästare på att förminska oss själva och ännu lättare om man verkligen fått en diagnos eller har tydliga ärr eller annat avvikande i utseendet. Det är därför det är så otroligt viktigt att visa det här. Inte för att få medlidande utan för att det är så här livet ser ut. Det är inte den ”perfekta” fasaden som syns i sociala medier, eller alla selfies med filter, eller de självsvältande size-zero modellerna, eller de opererade och botoxfixade personerna som är verkligheten. Visst ingår de såklart i vår tids verklighet och jag respekterar deras beslut, men jag har svårt att tro att det är bra för våra yngre medborgare och jag tror på att lära sig leva med sin naturliga kropp och sitt medfödda utseende, än att ändra på det om det inte är av strikt medicinska skäl. Kanske bör även fokus flyttas från att utseendet är så viktigt så att man väljer att förändra sig för att anpassa sig. Det handlar väl mer om vem man är inuti och vilka avtryck man gör till människor i sin närhet.
SLUTORD
Ja, vad är egentligen rätt och fel och hur uppfattas mina tankar och mina bilder? Jag antar att det finns lika många åsikter som det finns människor, men nu har jag delat med mig av mina åsikter och mina syften bakom såväl bilder som modeller jag samarbetar med. Gillar du mitt tänk så följ mig gärna här på hemsidan eller i något av mina sociala medier. Gillar du inte det du ser eller läser ber jag dig respektfullt att avlägsna dig utan att hata eller hävda motsatsen. Kanske känner du att du har något att tillföra i mina bilder och sessioner? Kanske tvekar du? Skulle verkligen jag? Inte kan jag väll klä av mig så där? Hör av dig då tycker jag så pratar vi mer om det och kanske så ses vi för en fotografering framöver, eller så gör vi det inte.
