Eftersom jag fotograferar så många olika genrer så blir jag sällan trött på det jag fotograferar och känner sällan att jag är omotiverad. Samtidigt är jag nyfiken och vill lära mig nya kunskaper och jag drar mig mer och mer åt konstfotografi och svartvita bilder. I veckan som gått var den första träffen för terminen på Fotoklubben i Norrköping och Mats berättade om hur han fotograferar ICM. Det väckte mitt intresse.
Nu kanske du undrar vad ICM är? Det var inget nytt för mig och jag har faktiskt praktiserat det redan för några år sedan. Men som så många saker i livet så var det då en häftig waov-effekt som gick över istället för att förfina det. Nu efter att ha sett Mats bilder och förklaringar så ser jag verkligen anledning till att utveckla mina kunskaper. ICM betyder Intentional Camera Moves, alltså avsiktliga kamerarörelser. För dig som är lite van vid fotografering så förstår du kanske att det måste ske under lite längre exponeringar, alltså under den tid som kameran tar en bild. Jag har som jag sa testat det förut och gärna ihop med trädstammar. Jag har dragit ner slutartiden och en del och samtidigt som jag tryckt på avtryckaren så har jag hastigt rört kameran uppåt, ibland i andra rörelser som cirklar m.m. Men rätt hastigt som sagt. Resultatet blir häftigt men kanske inget man kollar på så länge utan mer en kort waow-effekt.
Överst ser du ett försök jag gjorde för några år sedan på Djurön utanför Norrköping. De ljusa områdena i bilden avslöjar att jag har rört kameran i formen av ett slarvigt E eller bakåtvänd 3. Effekten blir som sagt häftig och för ett ögonblick måste jag fråga mig om det är på ”riktigt” eller om det är något gjort i Photoshop. Nedan ser du ett andra försök idag utmed en gata på väg hem.
Efter att ha sett Mats, från Fotoklubbens, bilder så förstod jag att jag måste lära mig förstå hur jag kan nyttja den miljön jag befinner mig i och nyttja såväl ljusa som mörka områden och även placera mer konkreta motiv (eller inte) i bilden. Jag förstod också att jag måste använda mig av mycket mindre rörelser med kameran och våga hålla kvar den någon microsekund för att frysa vissa saker i bilden. En av Mats förebilder och stora inspirationskällor är fotografen Erik Malm, som jag redan sen tidigare följer på Instagram. När man ser hans och Mats bilder så får jag känslan av akvarellmålningar i stil med Lars Lerin. Jag blir så imponerad över hur komposition och nyttjandet av ljus och mörker i samma exponering används medvetet.
Jag bestämde mig redan i onsdags att det här ska bli något jag ska hantera framöver. Jag älskar verkligen akvarellkänslan som jag nämnde förut och det faktum att en bild på det här viset aldrig någonsin går att göra likadan. Visst går det att få liknande bilder med liknande mönster såklart, men aldrig helt lika eftersom rörelsen sker ”analogt” och ljus, grenar och annat i motivet rör sig/förändrar sig så effekten blir olika varje gång. Det är ju lite det här jag har jagat i mina multiexponeringar och vissa ICM-bilder påminner verkligen om en multiexponering men skillnaden här är att de olika ”exponeringarna” sker i en enda exponering tack vare att man rör kameran och den i farten hinner frysa olika motiv. Multiexponeringar är flera olika bilder som läggs ihop i tex Photoshop.
Jag ser stora möjligheter med den här tekniken med främst naturbilder men helt klart även på stadsmotiv och olika modellbilder. Jag har skapat ett nytt galleri på hemsidan där jag undan för undan kommer lägga upp mina ICM-bilder så vill du följa min utveckling får du hålla kolla där eller på mina sociala medier. Vill du vara med och experimentera och medverka på bilder så kontakta mig. Vill du läsa mer om ICM och Erik Malm så besök hans hemsida www.erikmalm.com
Jag avslutar med ett första försök idag på väg hem från jobbet över vårt vackra Norrköping.
