Att fylla femtio år känns på något sätt lite stort, samtidigt som det är som vilken dag som helst. Jag känner mig inte en dag över trettio, om man bortser från utseendet och kanske vissa små krämpor som gör sig påminda. Det är när man tittar på barnen, som inte är barn längre, eller på ens föräldrar som har blivit gamla, som man förstår att tiden inte stått still direkt. Det är med tacksamhet, nostalgi och nyfikenhet som jag förlikar mig med mina egna femtio år.
Har du, precis som jag känt att du vill connecta med andra fotografer och fotointresserade, men att tiden ibland inte räcker till? Vill du ställa frågor om inställningar, utrustning och bildregler eller få tips på utflyktsmål, event att fotografera och lära dig mer om denna härliga konstform? Då kanske min nästa idé och satsning passar dig?
När jag kollar igenom min bildbank och när jag funderar på alla personer jag mött, öden jag fått ta del av, saker jag har fotograferat så blir jag själv väldigt stolt. Borde inte fler vilja ta del av det här? Både för att höra mina erfarenheter men också för att se ett urval av alla hundratusentals bilder.
Ända sedan jag startade ma-foto och tog min plats på nätet och på sociala medier så har jag brottats med språket. Jag vet inte hur många gånger jag har bytt från svenska, till engelska och så tillbaka till svenska för att sen byta till engelska igen. Nu står jag där igen, i valet och kvalet, men vad spelar det egentligen för roll? Hjälp mig.
Vill du vara med och dela fotostudio? Billigt och med en mängd möjligheter men framförallt en skön gemenskap med andra fotografer. Läs mer i blogginlägget.
2026 startar upp med både snöoväder och nya samarbeten i mitt lilla project ”Be a part of my art”. En återträff med en ”gammal” modell och Dojo Yorokobi samt sköna vintriga bilder med snö istället för grått ruskväder startar mitt nya år.
Livet är en bergochdalbana, det är verkligen inget påhitt. På topparna känns det mesta kul och lyckat oavsett vad man tar sig för eller vem i familjen det gäller. I dalarna är det mörkt, tungt och oroligt och att ens kliva upp känns som en prestation och meningslöst. Under året som gått har min bergochdalbana fått allt färre dalar eller kanske bättre vagnar.
Det är märkligt hur livet ter sig ibland, eller rättare sagt det är märkligt hur mycket vi har gemensamt även om vi tror att vi är ensamma om att känna de där jobbiga sakerna som ångest, oro och rädsla för att misslyckas eller vara misslyckad i andras ögon. För dig som inte känner igen TM Lifeart så är det ett samarbete mellan Tilde och Mattias som bara råkade hitta varandra i sociala medier. Ganska snart upptäckte vi att vi skapade konst på varsitt håll men med liknande syften och tankar. Hur blir det om våra konstarter blandas? Det blir TM Lifeart.
Med över tjugo års erfarenhet av fotografering och med hundratusentals bilder i bagaget så finns det en hel del kunskaper och erfarenheter jag kan dela med mig av. Hur fungerar det att fotografera konsert? Vad är skillnaden på slutare och bländare? Vad ska man tänka på när man fotograferar ICM, spelar kompositionen någon roll och hur ska jag få tilliten att få fotografera personer och kanske till och med utan kläder? Det här och mycket, mycket mer finns att tillgå i min kunskapsbank. Det bästa av allt, är att allt är gratis…