När jag kollar igenom min bildbank och när jag funderar på alla personer jag mött, öden jag fått ta del av, saker jag har fotograferat så blir jag själv väldigt stolt. Borde inte fler vilja ta del av det här? Både för att höra mina erfarenheter men också för att se ett urval av alla hundratusentals bilder.
Ända sedan jag startade ma-foto och tog min plats på nätet och på sociala medier så har jag brottats med språket. Jag vet inte hur många gånger jag har bytt från svenska, till engelska och så tillbaka till svenska för att sen byta till engelska igen. Nu står jag där igen, i valet och kvalet, men vad spelar det egentligen för roll? Hjälp mig.
Livet är en bergochdalbana, det är verkligen inget påhitt. På topparna känns det mesta kul och lyckat oavsett vad man tar sig för eller vem i familjen det gäller. I dalarna är det mörkt, tungt och oroligt och att ens kliva upp känns som en prestation och meningslöst. Under året som gått har min bergochdalbana fått allt färre dalar eller kanske bättre vagnar.
Det är märkligt hur livet ter sig ibland, eller rättare sagt det är märkligt hur mycket vi har gemensamt även om vi tror att vi är ensamma om att känna de där jobbiga sakerna som ångest, oro och rädsla för att misslyckas eller vara misslyckad i andras ögon. För dig som inte känner igen TM Lifeart så är det ett samarbete mellan Tilde och Mattias som bara råkade hitta varandra i sociala medier. Ganska snart upptäckte vi att vi skapade konst på varsitt håll men med liknande syften och tankar. Hur blir det om våra konstarter blandas? Det blir TM Lifeart.
En lång och skön semester har ännu en gång avslutats och kanske lite snabbare än man tänkte sig. Den här semestern var ändå väldigt välbehövlig och mycket tid har gått till familjen vilket känts väldigt fint. Med ungar som blir stora och flyttar hemifrån känns det som om livet är i en ny fas som både är rolig, spännande och lite otäck. Sommaren har även bjudit på lite olika fotograferingar i form av Shibari och festivalen Skogsröjet samt att en musikvideoinspelning med Year of the goat har passerat vilket var mycket kul. Hemsidan har också fått lite nygamla funktioner. Men vi tar det från början…
Jag har hört ordet Shibari nämnas vid lite olika sammanhang utan att egentligen veta exakt vad det är. Jag fick möjligheten att fotografera en enklare liten session för några år sedan och det jag slogs av då var det vackra i naken hud tillsammans med fina rep. Efter det har jag inte funderat särskilt mycket på det men jag började följa Dojo Yorokobi på Instagram och slogs av de häftiga och estetiskt vackra bilderna. Någonstans kittlade det mig men vad handlar det om egentligen?
Ibland flödar kreativiteten och allt bara stämmer. Från att det ibland saknas både inspiration och personer som är trygga i att medverka på bild till att det i söndags blev ren härdsmälta av skapande. Även om det blev en intensiv dag så var det en av de roligare dagarna på länge.
Att fotografera betyder ”att måla med ljus” och det är egentligen det allt handlar om. Att kunna avläsa en ljusmiljö, ställa in sin kamera efter önskemål och föreviga ögonblicket. Jag tillhör den skara människor som tror på och värderar när människor besitter kunskapen och faktisk är hantverkare i just fotografi, eller för den delen något annat ämne. För mig är fotografi en konstart och ett hantverk som består i flera olika delar. Allt från att dokumentera vår samtid och världen vi lever i på riktigt, till att via konst förmedla det man själv tycker är viktigt, vackert och häftig, eller kanske fult, konstigt och äckligt. Är då AI en hjälp, eller sociala medier en rättvis bedömare av våra bilder?
Om Sverige hade djungler skulle det här klassas som en djungel tror jag. Grönskan är överallt och den lilla bäcken porlar fram genom den smått unika ravinen som kunde vara hämtad ur en film utan tvekan. Fotomotiven är många och när man når stranden tappar man andan lite grann.