Att fylla femtio år känns på något sätt lite stort, samtidigt som det är som vilken dag som helst. Jag känner mig inte en dag över trettio, om man bortser från utseendet och kanske vissa små krämpor som gör sig påminda. Det är när man tittar på barnen, som inte är barn längre, eller på ens föräldrar som har blivit gamla, som man förstår att tiden inte stått still direkt. Det är med tacksamhet, nostalgi och nyfikenhet som jag förlikar mig med mina egna femtio år.