Kroppen är trött och tung, sinnet känns lite avtrubbat precis så där som det kan göra innan semestern. Efter en arbetsdag är det lätt att hamna i soffan och ta en ”gubbvil” och jag kan riktigt känna hur jag verkligen behöver semester. Ju närmare jag kommer. Nästa vecka är det dags. Äntligen. Inspirationen och nyfikenheten tar dock inte ledigt. Jag vill fotografera mera.
Vad som är konst eller inte känns kanske flummigt och främst individuellt. Konst benämns ofta som något kreativt skapande som skapar känslor och tankar hos betraktaren. Jag personligen anser att flera av mina bilder är konst och kanske framförallt de med naket material där personerna på bilderna är med av anledningar som kanske inte alltid är så synlig, men handlar om allt från att arbeta mot sitt kroppsförakt, till att ha en diagnos eller att inte ingå i ”mallen” för hur den klassiska modellen ser ut. Bilderna kan även ha i syfte att faktiskt våga visa njutning av sin kropp i både utseende och funktioner men utan att vara pornografiska. De flesta människor har sina egna demoner som styr över hur vi ser på såväl vår egna kropp till hur vi ser på andra som ”visar upp sig”. I mina multiexponeringar tar jag det här till en ny och spännande nivå.
Att fotografera betyder ”att måla med ljus” och det är egentligen det allt handlar om. Att kunna avläsa en ljusmiljö, ställa in sin kamera efter önskemål och föreviga ögonblicket. Jag tillhör den skara människor som tror på och värderar när människor besitter kunskapen och faktisk är hantverkare i just fotografi, eller för den delen något annat ämne. För mig är fotografi en konstart och ett hantverk som består i flera olika delar. Allt från att dokumentera vår samtid och världen vi lever i på riktigt, till att via konst förmedla det man själv tycker är viktigt, vackert och häftig, eller kanske fult, konstigt och äckligt. Är då AI en hjälp, eller sociala medier en rättvis bedömare av våra bilder?