Ända sedan jag startade ma-foto och tog min plats på nätet och på sociala medier så har jag brottats med språket. Jag vet inte hur många gånger jag har bytt från svenska, till engelska och så tillbaka till svenska för att sen byta till engelska igen. Nu står jag där igen, i valet och kvalet, men vad spelar det egentligen för roll? Hjälp mig.
Livet är en bergochdalbana, det är verkligen inget påhitt. På topparna känns det mesta kul och lyckat oavsett vad man tar sig för eller vem i familjen det gäller. I dalarna är det mörkt, tungt och oroligt och att ens kliva upp känns som en prestation och meningslöst. Under året som gått har min bergochdalbana fått allt färre dalar eller kanske bättre vagnar.
Vad som är konst eller inte känns kanske flummigt och främst individuellt. Konst benämns ofta som något kreativt skapande som skapar känslor och tankar hos betraktaren. Jag personligen anser att flera av mina bilder är konst och kanske framförallt de med naket material där personerna på bilderna är med av anledningar som kanske inte alltid är så synlig, men handlar om allt från att arbeta mot sitt kroppsförakt, till att ha en diagnos eller att inte ingå i ”mallen” för hur den klassiska modellen ser ut. Bilderna kan även ha i syfte att faktiskt våga visa njutning av sin kropp i både utseende och funktioner men utan att vara pornografiska. De flesta människor har sina egna demoner som styr över hur vi ser på såväl vår egna kropp till hur vi ser på andra som ”visar upp sig”. I mina multiexponeringar tar jag det här till en ny och spännande nivå.
Jag har hört ordet Shibari nämnas vid lite olika sammanhang utan att egentligen veta exakt vad det är. Jag fick möjligheten att fotografera en enklare liten session för några år sedan och det jag slogs av då var det vackra i naken hud tillsammans med fina rep. Efter det har jag inte funderat särskilt mycket på det men jag började följa Dojo Yorokobi på Instagram och slogs av de häftiga och estetiskt vackra bilderna. Någonstans kittlade det mig men vad handlar det om egentligen?
Livet förändras och intressen och möjligheter kommer och går. Då och då är det dags för förändringar och ibland kanske återgå till sånt som har varit. Under flera år har jag tex haft det stora förtroendet att fotografera för Sweden Rock Festival och jag har älskat varje minut. Jag har även skrivit ut att jag saknar den gamla tiden då folk var intresserade av att vara med mer professionellt på bild och i bildidéer. I år kommer det ske flera förändringar som både gör lite ont i hjärtat, men som också känns så fint och spännande.
Jag är ju inte direkt en vän av AI som ni som följt mig ett tag kanske känner till? Med det menar jag den AI som förstör människans egna kreativitet och som ”gör jobbet” åt dig. Den AI som förbättrar,… Läs mer »Osanningar delux
Idag fick jag äntligen möjligheten att fotografera Ellen i min session Rewind igen. Vi har jobbat ihop flera gånger förut men livet och dåligt mående hos oss båda har satt käppar i hjulen inte bara en gång. Att sen återse även den gamla ödegården Skattegård utanför Linköping och att äntligen få använda det som vår scen var väldigt kul.