Att fylla femtio år känns på något sätt lite stort, samtidigt som det är som vilken dag som helst. Jag känner mig inte en dag över trettio, om man bortser från utseendet och kanske vissa små krämpor som gör sig påminda. Det är när man tittar på barnen, som inte är barn längre, eller på ens föräldrar som har blivit gamla, som man förstår att tiden inte stått still direkt. Det är med tacksamhet, nostalgi och nyfikenhet som jag förlikar mig med mina egna femtio år.
Har du, precis som jag känt att du vill connecta med andra fotografer och fotointresserade, men att tiden ibland inte räcker till? Vill du ställa frågor om inställningar, utrustning och bildregler eller få tips på utflyktsmål, event att fotografera och lära dig mer om denna härliga konstform? Då kanske min nästa idé och satsning passar dig?
När jag kollar igenom min bildbank och när jag funderar på alla personer jag mött, öden jag fått ta del av, saker jag har fotograferat så blir jag själv väldigt stolt. Borde inte fler vilja ta del av det här? Både för att höra mina erfarenheter men också för att se ett urval av alla hundratusentals bilder.
Ända sedan jag startade ma-foto och tog min plats på nätet och på sociala medier så har jag brottats med språket. Jag vet inte hur många gånger jag har bytt från svenska, till engelska och så tillbaka till svenska för att sen byta till engelska igen. Nu står jag där igen, i valet och kvalet, men vad spelar det egentligen för roll? Hjälp mig.
Vill du vara med och dela fotostudio? Billigt och med en mängd möjligheter men framförallt en skön gemenskap med andra fotografer. Läs mer i blogginlägget.
2026 startar upp med både snöoväder och nya samarbeten i mitt lilla project ”Be a part of my art”. En återträff med en ”gammal” modell och Dojo Yorokobi samt sköna vintriga bilder med snö istället för grått ruskväder startar mitt nya år.
Det är märkligt hur livet ter sig ibland, eller rättare sagt det är märkligt hur mycket vi har gemensamt även om vi tror att vi är ensamma om att känna de där jobbiga sakerna som ångest, oro och rädsla för att misslyckas eller vara misslyckad i andras ögon. För dig som inte känner igen TM Lifeart så är det ett samarbete mellan Tilde och Mattias som bara råkade hitta varandra i sociala medier. Ganska snart upptäckte vi att vi skapade konst på varsitt håll men med liknande syften och tankar. Hur blir det om våra konstarter blandas? Det blir TM Lifeart.
Vad som är konst eller inte känns kanske flummigt och främst individuellt. Konst benämns ofta som något kreativt skapande som skapar känslor och tankar hos betraktaren. Jag personligen anser att flera av mina bilder är konst och kanske framförallt de med naket material där personerna på bilderna är med av anledningar som kanske inte alltid är så synlig, men handlar om allt från att arbeta mot sitt kroppsförakt, till att ha en diagnos eller att inte ingå i ”mallen” för hur den klassiska modellen ser ut. Bilderna kan även ha i syfte att faktiskt våga visa njutning av sin kropp i både utseende och funktioner men utan att vara pornografiska. De flesta människor har sina egna demoner som styr över hur vi ser på såväl vår egna kropp till hur vi ser på andra som ”visar upp sig”. I mina multiexponeringar tar jag det här till en ny och spännande nivå.
En lång och skön semester har ännu en gång avslutats och kanske lite snabbare än man tänkte sig. Den här semestern var ändå väldigt välbehövlig och mycket tid har gått till familjen vilket känts väldigt fint. Med ungar som blir stora och flyttar hemifrån känns det som om livet är i en ny fas som både är rolig, spännande och lite otäck. Sommaren har även bjudit på lite olika fotograferingar i form av Shibari och festivalen Skogsröjet samt att en musikvideoinspelning med Year of the goat har passerat vilket var mycket kul. Hemsidan har också fått lite nygamla funktioner. Men vi tar det från början…