Livet är en bergochdalbana, det är verkligen inget påhitt. På topparna känns det mesta kul och lyckat oavsett vad man tar sig för eller vem i familjen det gäller. I dalarna är det mörkt, tungt och oroligt och att ens kliva upp känns som en prestation och meningslöst. Under året som gått har min bergochdalbana fått allt färre dalar eller kanske bättre vagnar.
Ibland flödar kreativiteten och allt bara stämmer. Från att det ibland saknas både inspiration och personer som är trygga i att medverka på bild till att det i söndags blev ren härdsmälta av skapande. Även om det blev en intensiv dag så var det en av de roligare dagarna på länge.
Om Sverige hade djungler skulle det här klassas som en djungel tror jag. Grönskan är överallt och den lilla bäcken porlar fram genom den smått unika ravinen som kunde vara hämtad ur en film utan tvekan. Fotomotiven är många och när man når stranden tappar man andan lite grann.
Ett magiskt litet paradis mellan Nyköping och Trosa där salt tång och doften från havet blandas med fågelkvitter och sommarvärme, i alla fall den sköna majdag som jag besöker naturreservatet.