Kroppen är trött och tung, sinnet känns lite avtrubbat precis så där som det kan göra innan semestern. Efter en arbetsdag är det lätt att hamna i soffan och ta en ”gubbvil” och jag kan riktigt känna hur jag verkligen behöver semester. Ju närmare jag kommer. Nästa vecka är det dags. Äntligen. Inspirationen och nyfikenheten tar dock inte ledigt. Jag vill fotografera mera.
En fantastisk femtioårsgåva av de allra närmaste var en weekend till Edingburgh och Skottland. Förutom det underbara faktumet att vi kunde åka tillsammans hela familjen, så var Skottland precis det jag önskat. Som fotograf är jag såklart svag för de fantastiska vyerna och gamla slotten som stoltserar här och var, och som troget Outlander-fan så har viljan att verkligen få se Skottland på riktigt bara vuxit sig starkare. Fyra dagar gav mersmak för Skottland har det mesta som jag uppskattar.
Livet är en bergochdalbana, det är verkligen inget påhitt. På topparna känns det mesta kul och lyckat oavsett vad man tar sig för eller vem i familjen det gäller. I dalarna är det mörkt, tungt och oroligt och att ens kliva upp känns som en prestation och meningslöst. Under året som gått har min bergochdalbana fått allt färre dalar eller kanske bättre vagnar.
Ibland flödar kreativiteten och allt bara stämmer. Från att det ibland saknas både inspiration och personer som är trygga i att medverka på bild till att det i söndags blev ren härdsmälta av skapande. Även om det blev en intensiv dag så var det en av de roligare dagarna på länge.
Om Sverige hade djungler skulle det här klassas som en djungel tror jag. Grönskan är överallt och den lilla bäcken porlar fram genom den smått unika ravinen som kunde vara hämtad ur en film utan tvekan. Fotomotiven är många och när man når stranden tappar man andan lite grann.
Ett magiskt litet paradis mellan Nyköping och Trosa där salt tång och doften från havet blandas med fågelkvitter och sommarvärme, i alla fall den sköna majdag som jag besöker naturreservatet.