Jag har hört ordet Shibari nämnas vid lite olika sammanhang utan att egentligen veta exakt vad det är. Jag fick möjligheten att fotografera en enklare liten session för några år sedan och det jag slogs av då var det vackra i naken hud tillsammans med fina rep. Efter det har jag inte funderat särskilt mycket på det men jag började följa Dojo Yorokobi på Instagram och slogs av de häftiga och estetiskt vackra bilderna. Någonstans kittlade det mig men vad handlar det om egentligen?
Så passerar några år och tanken på Shibari har inte varit mer än att jag följer några riggare och modeller som sysslar med konstarten. Riggare kallas de som behärskar knytkonsten och som utför den på en person. Det jag ofta slås av är den avancerade knytningen som både är vacker i sig och som kan få personer att se ut att vara förvridna i plågor eller i vällust. Skillnaden kan vara marginell. Jag är en väldigt öppen person och har absolut inga fördömande åsikter om vad folk gör för njutning och tänker även att det ofta känns som en erotisk handling att bli bunden. Det i sig är väl en slags fördom jag har, men absolut inte i negativ mening. Jag tror att det är lite nordiskt PK att inte få gilla och prata öppet om det som ger oss njutning rent sexuellt eftersom det känns pinsamt, privat och för att det finns många som förknippar det med dålig pornografi och utnyttjande, även om det ofta är helt tvärtom, självvalt och något man gillar som inte behöver vara knepigare än så.
Men så plötsligt händer det och jag får frågan från en vän som jag har fotograferat vid ett par olika tillfällen om jag kan tänka mig att följa med och fotografera på en Shibari-session. Självfallet tackar jag ja och vi bildar en liten grupp på Instagram för att lättare kunna planera och synka tid. Det är jag, Kristina, som är modellen, och Stivan som är rigger och driver Dojo Yorokobi i Norrköping. Eftersom allt är nytt för min del så måste jag fråga en massa saker. Ju mer jag känner till innan jag ska fotografera desto enklare känns det, även om jag såklart också är lite osäker på hur det ska gå till och hur det kommer att fungera rent kameratekniskt. Jag får reda på att Shibari handlar om allt från att träna sin tillit till en annan person, att vara undergiven och till stor del även meditativt då tankarna enbart kan och bör fokuseras på det man i stunden håller på med. Men det kan även handla om en show i stil med performence art, mys och sexuellt, men även för att lära sig både knyta och bli knuten och inte minst om fotografi. Det som fascinerar mig här är att det ger både riggern och personen saker.
Under sessionen upplever jag en fantastiskt fin och öppen stämning. Det råder någon form av respekt, nyfikenhet och frihet i rummet som känns väldigt fin. Jag fattar direkt kopplingen till meditation. Jag får känslan av att det nästan är en filosofi eller religion. Till en början känns det lite som att jag klampar in i något privat men det släpper väldigt snabbt och jag dras med i fascinationen över samspelet mellan Stian och Kristina. De samtalar lugnt och stilla hela tiden och är tydliga med vad de ska göra och Stian frågar ofta om det känns ok. Jag kan känna viss likhet till mig själv under mer utmanande fotosessioner när modeller är nakna. Jag är väldigt mån om att de ska kännas ok och inte forcerat och att de ska känna sig fina och uppskattade. På samma sätt är samspelet mellan rigger och modell. allt som allt håller vi på i cirka två timmar. Jag får se en hel rad olika knytningar och det är vackert. Jag kommer inte på något annat ord. Samspelet de emellan, rep i vackra mönster över hud, en människokropp nästan likt en staty som svävar, hänger eller vrider sig i positioner som för mig känns omöjligt. Stian berättar att alla riggers knyter på olika sätt och man kan kombinera olika knytningar och bilda helt nya varianter. Jag tror att det eventuellt blir en sån sak i slutet av vår session då Kristina, som är väldigt flexibel i kroppen, blir knuten med händerna mellan skuldrorna. Det känns nästan fornnordisk eller varför inte häxlikt att se hennes armar och händer i den positionen, men det är inget som skrämmer. Det är vackert och jag ser ju att Kristina gillar det. Kanske handlar det om att tänja gränser och testa vad kroppen klarar? Stian berättar även ingående om nerver och blodkärl och jag vet inte men kan mycket väl tänka mig att Shibari även kan ha viss medicinsk effekt.
Shibari som är vår mer västländska översättning, är en Japansk typ av Bondage och heter egentligen Kinbaku. Det är absolut inte svårt att se kopplingen till erotik eller rent sexuella handlingar om man så vill. Jag förstår att närheten och tilliten kan bli något helt annat och att då knytningarna kan bli något som verkligen binder ihop två personer som vill mer. Även om så absolut inte är fallet i den här sessionen så förstår jag och tycker även att den tanken är oerhört vacker och kul för de som får möjligheten.
Vår session är över för den här gången och jag är otroligt tacksam över att jag fick vara med. Vi har redan pratat om flera sessioner både Kristina och jag och Stian. En tanke som slog mig var att ta det ut i naturen och hänga i träd som jag sett på nätet eller i ett övergivet magasin fullt med balkar där jag fotograferat modeller tidigare. Stian verkar var som jag, öppen för det mesta och nyfiken. Jag kan lova att det blir flera sessioner inom kort.
Stort TACK, Stian & Kristina
Här kommer några fler bilder från sessionen.
Kolla in Dojo Yorokobi på hemsidan eller Instagram, Kristina finns också där såklart.
